Att övervinna sin rädsla...
....Är väl lättare sagt än gjort. Ni vet när man är så rädd för något så att hjärnan bara säger stopp? Det kan vara allt från rädsla för spindlar till rädsla för höjder. I mitt fall handlar det om vatten. Visst, jag kan simma och flyta utan några problem men när det handlar om att komma under vattenytan tar det stopp. Det går inte. Jag har någon slags mental spärr som inte går att få bort. Fruktansvärt jobbigt.
Robin har snorklat omring som en galning och jag har legat på stranden och svettats, doppat mig ibland och beundrat det kristallklara vattnet från strandkanten. Men idag har jag mest suttit och tänkt på allt jag missar pga den där jäkla rädslan. SÅ DUMT. Så idag bestämde jag mig för att trotsa mina egna tankar, ett steg i taget. Först på med Robbans cyklop en stund för att titta under ytan, sen testa att andas i snorkeln. På med hela kittet och rätt som det var SNORKLADE jag omring där i havet och såg en massa coola fiskar. Lite panik ibland när jag tänkte på vad jag höll på med men med några djupa andetag och peppande ord från Robin gick det bra!! Det här kanske låter jättelöjligt i era öron men jag är så stolt över mig själv! En hel timma senare gick vi upp på land med skrynkliga fingrar :)
Går omkring med ett stort leénde på läpparna och har växt två centimeter till. Minst.
Modiga du! Va glad jag blev! Visst är det är en härlig känsla?!