sandaleravplast.blogg.se

12 PM hämtade taxin oss i Da Nang och 30 minuter senare var vi i Hoi an. Taxichauffören var urgullig och pratsam trots halvkass engelska och vi bestämde med honom att han hämtar oss här på måndag, perfekt!

 

Vi bor just nu på ett "homestay" hos en familj som hyr ut sex rum totalt. Det är ett nybyggt hus och vårt rum är jättefint! Vi möttes av stora leenden och varsin välkomstdrink, sedan satte vi oss ned med familjen och berättade lite om oss själva, vad vi ville göra och så. Vi hade inte kunnat få ett bättre boende!

 

Det finns cyklar här som vi får låna gratis och med hjälp utav dem tog vi oss till stranden. Vi kom lite vilse och stannade för att kolla på kartan vi fått utav familjen. Då stannade plötsligt en man på en moppe (tror det var en polis) och pekade glatt hur vi skulle åka. På vägen till stranden fick vi se en del utav landsbygden och till höger och vänster stod bufflar och betade. Lokalbefolkningen vinkade och log mot oss. Man blir varm i hela kroppen utav den här atmosfären och solen gör självklart sitt också.

 

Idag åt vi även den bästa maten på hela resan! En lokal rätt som bestod utav nudlar, fläsk och grönsaker med en speciell sås. SÅÅÅÅ GOTT! Vi har även övat på våra prutkunskaper och ikväll cyklade vi in stan och kikade lite. Det går inte beskriva med ord, bilder eller film hur fantastiskt vackert det är här. Ni får nog ta och komma hit allihop!

 

Juste, måste ju berätta vad som hände på hemvägen också. Som sagt betar bufflar längs vägen och vi ville självklart ta kort på dem. På vägen hem från stranden gick de i diket intill vägen, Robban kliver av cykeln och ställer sig nära en kalv för att knäppa några bilder. Kalven blir livrädd och då vaknar kossans modersinstinkter till liv och hon blänger åt Robban innan hon tar sats och anfaller mot honom. Han blir panikslagen och jag står bredvid och skrattar ihjäl mig. Detta kan vara det roligaste jag sett i hela mitt liv!!!!!

 

Väl tillbaka måste jag besöka toaletten efter allt fnissande och vad möts jag av där inne? En ödla! Vi ville självklart få ut stackarn därifrån men har ännu inte lyckats. Så nu har vi en liten kompis att småprata med :)

 

Vi är så glada för att vi åkte hit!